Det är den där fixerade blicken!

Jag sitter oskyldigt ned med benen tätt ihop och fem meter ifrån mig ligger två nakna män. Jag ser rakt in i själva baksidan av den ena mannen. Eller, ingången till baksidan om jag säger så. Rakt in i mörkret. Jag flackar med blicken och försöker koncentrera mig på att se oberörd ut. Plötsligt ställer de sig upp, klär på sig kläder i ett för mig extremt långsamt tempo och PANG: tystnad. Jag håller andan. Försöker frenetiskt fokusera på att inte göra något som helst ljud som kan bryta tystnaden. Jag pressar ihop käkarna hårt och det dröjer inte länge innan huvudvärken börjar komma smygande. Den ena mannen står nu rakt framför mig och talar högt och tydligt. Med vem? Sig själv. Det hade på något vis varit okej att han gjorde det om jag satt någon annanstans men nu gör jag inte det. Han fixerar blicken. Hans ögon borrar sig in i mina och släpper inte taget. Jag blir nervös. Jag kan inte titta bort, det verkar oartigt. Det skulle då framstå som att jag struntar i vad han har att säga, till sig själv. Jag känner ett ansvar. Jag tror på allvar att mannen ifråga inte kan säga det han har att säga om inte jag är där och stöttar honom. Han finner ro i mina ögon, jag finner bara inre stress genom att se på honom. Hela situationen är obekväm och svår att hantera. Jag såg honom naken nyss och nu ska vi stirra in i varandras ögon, fast vi inte känner varandra. Det är absurt.  Jag tänker att jag har betalat 125 spänn för både huvudvärk och stressmage.

Ja, jag var alltså på teater. Frivilligt. Tro det eller ej, förutom mitt problem med intimiteten som teater bjuder på, var det väldigt bra.  http://www.stadsteatern.stockholm.se/index.asp?pjaser/omheten.asp&main

Typsnitt?

Jag har lite svårigheter med att räkna ut vilket typsnitt Hedda använder. När jag tänker på Hedda känner jag rent spontant att hon är en Georgia eller Trebuchet men det är svårt att vara helt säker. Skenet kan bedra. Det gör ju ofta det. Jag gillar när skenet bedrar eftersom jag ofta har förutfattade meningar av cynisk karaktär om mina medmänniskor. Alltså, när skenet bedrar mig blir resultatet oftast bättre än vad jag hade föreställt mig. Det finns tyvärr också gånger då skenet inte bedrar utan verkligheten ser ut just så som jag trodde. Ibland möter jag människor som är precis så tråkiga och trista som de ser ut att vara. I sådana fall har jag alltid lite svårt att avgöra vem det är mest synd om; den stackars trista saten som måste leva ett helt liv utan en personlighet eller mig, som måste samexistera med denna trista typ.

Mvh,
en väldigt rolig tjej

Underskattat #1

Duschdraperi.

Efter att ha varit utan ett i några veckor och varit tvungen att sittandes försiktighetsduscha för att inte spreja ner hela badrummet är fyra kvadratmeter antracitgrått nylontyg som en skänk från ovan, bara så ni vet.

Glasgow Love Theme

Jag har skrivit om det förut, på en annan blogg, men alltså herregud – gråtighetseffekten av att rusningspendla i januarimörker och samtidigt lyssna på Craig Armstrongs fantastiska Glasgow Love Theme är inte nådig.

För er som inte känner till den så är det ett pianotema från världens bästa rom-kom: Love Actually. Så perfekt stillsamt att dränka ljudet av trötta kängor mot grus och kakel med.
Knastret av människor på väg hem i världens ensammaste stad.
Jag tror att jag tänker på det lite för ofta - Stockholm, världens ensammaste stad. Det bara fastnade. Och det känns så nära i en miljö där nästan ingen pratar med någon, förutom i mobilen.

Sidospår: Idag var jag tvungen att köpa nya underkläder för att jag glömt att boka tvättid.

Några betraktelser

Saker jag iakttagit under min första månad i Stockholm:

• Sätt inte i halsen på offentlig plats. Folk kommer anta att du är sjuk och backa undan. Även om du hack-hostar halvkvävt i säkert fem minuter.
• Pendeltåg föder människohat. I mitt fall gentemot folk vars väskor är värda mer plats och bekvämlighet än medpassagerare.
• Alkisar kan bli provocerade om du har med dig skidor på pendeln.
• Upplands Väsby är en plats där man sover. Och promenerar hundar. That's it.
• Grön skylt på SL-appen betyder "inga betydande förseningar". Oklart exakt vad som avses, men tummen upp för helgarderingen.
• Mat är dyrt. Pringles är dyrare. Chipssuget minskar markant gentemot i Ljungskile.

Vuxenpoäng #1

Kaffepaus på jobbet.
För de andra.

Själv dricker jag mellanmjölk och käkar havreflarn med chokladbotten.

Mvh Hedda, 24 år