Vilka är penntrollen?

Såhär såg vi ut efter ett elvatimmars arbetspass i juli 2012.

Hedda är personen med öppen mun och keps.

Lisa räcker ut tungan.

Vi är osäkra på om detta egentligen speglar våra personligheter, men vi har inte så många bra bilder på oss båda två.

Att vår blogg heter Penntrollen beror på att vi förra sommaren hade den stora äran, eller förmånen, oklart vilket, att jobba med ett gäng småfolk födda ungefär samma år som vi själva började grundskolan.

Av någon anledning började vi kalla dem för Penntroll, och på den vägen är det.

Heddas och Lisas gemensamma historia tog dock sin början sju år (jävlar, vart tog tiden vägen?) tidigare på samma arbetsplats. Dock tog det ett tag för Hedda var blyg och pratade inte med folk hon inte kände. En lunchrast insåg vi att vi bägge två gillade Ronnie Sandahls krönikor, och att störa oss på folk som gör saker vi inte förstår, och på den vägen är det.

Efter gymnasiet försvann vi som så många andra småstadsbor iväg ut i världen – Lisa gjorde säsonger på diverse platser där man med fördel bör kunna uttala frasen una grande cerveza por favor och Hedda tog sin tillflykt till små franska alpbyar.
Efter flera år med ytterst sporadisk kontakt återfann vi varandra på platsen där alting började, och efter att ha ägnat en halv sommar åt att diskutera huruvida vi borde starta en gemensam blogg slog vi slag i saken när vi båda lämnade Bästkusten för vår Knugliga Hufvudstad.

Trots att vi har helt olika uppfattningar om vilken som är den ideala temperaturen för att ha så hög livskvalitet som möjligt kommer vi väldigt bra överrens, och är ganska eniga om att omgivningen ska vara glada över att vi existerar.

Så är det.

/Stockholm, mars 2013.