Jag vet, jag vet... Jag brukar konstant klaga på Sveriges iskalla vindar som skär igenom både hjärta och själ. MEN, just i dag när jag har mycket att göra fick jag en bekant känsla av lycka när jag såg att det var lite småregnigt. Det var en känsla jag kände igen från förr, från mina lyckliga dagar som spanjorska.
Vet ni vad jag älskade då, på den tiden? Jo, när jag vaknade upp på min enda lediga dag i veckan och såg att det regnade (detta hände nog max fem gånger på två år). Jag blev lycklig av regnet för det innebar att jag "slapp" gå till stranden och jobba på brännan och istället kunde sitta på balkongen och dricka kaffe och läsa DN på datorn. Efter det kunde jag mala på med bok efter bok efter bok tills det blev seneftermiddag och jag korkade upp en flaska rödvin (troligtvis en Rioja- Lisa, 45). Och just när regnet började avta och solen som låg där blygsamt bakom de tunga molnen började tänka på att gå ner för dagen- då tog jag bannemig en cigg.
Sedan var vinet slut och det blev ett fumligt klädombyte och en dimmig taxiresa till ett nerspytt och discodunkande Magaluf. Men det är en helt annan historia.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar