När jag läser Heddas inlägg nedan känner jag rent spontant att hennes teori om den där medelålders mannen som ville skriva en "hipp" och "fräck" sång om det nya sättet att kommunicera, e-mail, är fullständigt klockren.
Det här med att e-maila någons hjärta får mig givetvis att tänka på 2010-talets version av att täcka in de nya, småhäftiga medierna i en sång:
I'm sixteen and I thought that you'd be mine,
I used to tweet you and text you and call you and hit you on Facebook all the time,
But, but, but now you're gone,
So far along that I can't even find you,
You know that feeling when you leave your love and it's right behind you,
Can't believe that you did me wrong,
We were on i-Chat all night long,
Listening to our favorite songs
Åh. Vad jag älskar den där Bieber alltså. Av hela mitt hjärta så tycker jag att han är fantastisk men just den här textraden får mig att le lite dumt och fnissa till varje gång jag hör den. Och det är givetvis något i det här som säger att jag är lite gammal, för ingen som är tio år yngre hade ens reagerat på detta. Jag har inte ett enda romantiskt minne som inkluderar Twitter, Facebook eller i-Chat. Däremot har jag en drös romantiska minnen som inkluderar samtal ansikte mot ansikte, händer som snuddar vid en midja och spontana kyssar i lite för kallt eller lite för varmt klimat.
Ja. Jisses. Gammal och gaggig var det va? Det var bättre förr...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar