Jag sitter och sträckläser i badkaret som jag gjorde när jag var femton-sexton. Substitutbubblor av gröna Sunsilkschampot och det är alldeles för varmt så jag sitter på tvären med benen över kanten.
Det kanske droppar tunt schamposkum på mattan. Jag bryr mig inte direkt.
(Hade jag tappat pocketboken i badvattnet däremot, då hade vi snackat tragedi.)
Jag är överhettad, och fötterna får blodbrist och somnar och allting är varmt och lite immigt, även om badrummet är lite för stort och tar lite för långt tid att bli behagligt varmt.
Tröttheten både drunknar och växer, och jag hinner tänka på allt jag inte tänker annars.
Jag tänker att jag är trött. Att jag är mörk under ögonen och aldrig hinner-orkar röra på mig längre.
Sedan tänker jag att jag har glömt hur många hjärtslag ett genomsnittshjärta hinner slå på ett liv, men att det är en himla massa.
Och jag undrar hur många mitt har slått, och varför det inte kan få slå lite extra för någon någon gång.
Jag är ändå tjugofyra nu.
Men samtidigt sitter jag på tvären i badkaret, precis som när jag var femton och köpte Pokemon Gold i smyg och sa att jag hade lånat det av en kompis för att jag inte ville att mamma skulle bekymra sig ännu mer och fråga om jag skulle göra något i helgen.
Jag har hunnit växa i mina knotiga armbågar och långa ben. Fått en rynka i pannan och lite mörkblondare hår.
Men i grund och botten är jag fan precis samma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar