I dag vaknade jag upp och tänkte att det var precis vilken dag som helst. Trodde jag. Det är ganska omöjligt att inte lägga märke till att det är en kommersiell dag med något slags kärlekstema. Förlåt, det var cyniskt av mig. Jag har bara så svårt för det där att under en dag kompensera för det man inte orkar engagera sig i resten av året.
Jag borde nog inte uttala mig för jag är nämligen ganska dålig på kärlek. Jag vet inte varför jag har så svårt för det men det är en så märklig och odefinierbar kraft. Jag vet inte om jag kan tro på en så diffus sak. Jag gillar fakta och den fakta som finns när det gäller kärlek och förhållanden ser dessvärre inte så ljus ut. Eller gör den det? Väljer vi vad vi vill se? Tror vi på det vi vill tro på?
Ibland undrar jag om jag helt enkelt varit för bortskämd. Kanske är det så. Det är sorgligt men trygghet har alltid skrämt mig. Jag har alltid gillat att jaga och samla troféer. Det är inget trevligt beteende, speciellt inte för en flicka som har många som bryr sig om henne. Jag har varit elak alldeles för många gånger och det värsta är att det inte har rört mig i ryggen.
Jag skäms så väldigt mycket över att jag också är en sådan där, en sådan som alla andra, som drivs av ett extremt bekräftelsebehov. För mig har det aldrig spelat någon roll om en person tycker att jag är helt fantastisk, jag vill att många personer ska vara intresserade och fascinerade av mig.
Så var det, mitt liv, fram till kraschen för några månader sedan. Jag är glad för den kraschen för den fick mig att se saker ur ett nytt perspektiv. Det låter så extremt klyschigt men jag vet nu att det är fullkomligt omöjligt att låta sig bli älskad av någon till hundra procent om man inte älskar sig själv. Så jag jobbar på det. Jag jobbar på att lägga cyniska Lisa åt sidan och ge lite, lite mer av mig själv för varje dag som går. Men alla hjärtans dag- det köper jag aldrig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar