Torsdag kväll, strax efter nio. Skådeplatsen – Coop Konsum vid Örnsbergs T-banestation.
Jag och Lisa har, efter att ha ätit halländsk vaniljglass med både chokladsås och micrade bär, samt försökt bena ut det obegripliga mytologiska trassel som är Saurons egentliga ursprung, gett oss ut i mörkret.
Jag för att ta diverse tåg hem till Upplands Väsby (denna sovstädernas sovstad), och Lisa för att jag inte gick med på att lämna henne i en lägenhet utan fungerande batteri i brandvarnaren (fy!).
Således traskar vi in i butiken. På vägen till batterihyllan skaffar jag även en påse bröd och en Marabou som enligt logikens alla baklängesregler är billigare överallt än på tillverkningsorten (Upplands Väsby).
Exakt varför vi pratar om Borås när vi står i kön till kassan är oklart, men det gör vi.
"Min redaktör F är från Borås," säger jag.
"Tja!" säger killen i kassan, på ett sådär trevligt igenkännande sätt att jag för en stund tror att jag har träffat honom förut. Jag ruskar på mig, stoppar kortet i kortläsaren och fortsätter.
"..och det är ju bra för han säger inte Ullared om Gekås och sådär." (Om F)
Lisa instämmer.
Jag knappar in koden.
Kollar på kassakillens namnskylt. Mikael. Funderar på om han kan ha varit resenär någon gång men jag tror inte det.
"Tja!" säger kassakillen, till Lisa den här gången. Hon ser också "känner jag dig"-förvånad ut.
"Alltså, heter det Gekås?" frågar kassakillen.
"Jupp."
"På riktigt?"
"Ja, alltså varuhuset heter Gekås, det är bara byn som heter Ullared. Men folk som inte är i närheten ifrån fattar inte det."
"Men, det är ju jättedumt. Varför kallar dom det inte Gekås? Och varför heter teveserien Ullared?"
"Näää du.."
"Jag hade verkligen ingen aning..!"
Och nu kommer vi till den inombords groende stoltheten som nog bara någon uppvuxen i närheten av där väg 154 möter Kattegatt kan förstå. När någon som ovetandes kallat varuhuset för Ullared utan omsvep tillgodogör sig den korrekta informationen och även förbryllas över Kanal 5:s störande val av programnamn, då sprider sig genom Falkenbergarens kropp en stolthet inte helt olik den Karl-Bertil Jonssons stränge fader en gång upplevde efter att hans son gjort en Robin Hood med rika människors julklappar.
En välkommen men oväntad tillfredsställelse helt enkelt.
Så tack Mikael på Coop i Örnsberg – din förmåga att hälsa på folk som att du känner dom (uppiggande även om det var lite förvirrande) och din uppskattning av korrekta fakta gjorde vår kväll.
(Kanske delad etta med glassen.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar