När tryggheten ringer och jag måste passa mig för att den oroliga delen av hjärnan inte ska säga "javisst" på studs.
Det hade vart så enkelt att bara ramla tillbaka i de gamla hjulspåren, men samtidigt vet jag att det gamla hjulspåren äter upp min själ ännu mer än vad livet nu gör.
Så nej.
Men det är skönt att ha en plan B.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar